Fougstedt, Arvid (1888-1949): Ingres i Davids ateljé.
 
Teckning i tusch. Signerad: ”Arvid Fougstedt”. 19,5 x 26,2 cm (dagermått). Ej granskad ur ramen.
 
Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Ingick i Erik Wessel-Fougstedts donation till Konstakademien, som genom försäljningar använts för att finansiera stipendier och utlandsvistelser för konstnärer.
 
Utställd: Ingick möjligen på debututställningen 1919, där såväl målningen som en teckning med samma titel ställdes ut. / Stockholm, Konstakademien, 1992, avbildad som frontispis på sid. 4 i katalogen, upptagen som nr 13 och daterad till omkring 1918. / Stockholm, Konstakademien, 2016/17 (Fougstedt x 2).
 
Detta är ett av Fougstedts mest kända motiv, som han varierade i flera teckningar och några snarlika målningar. Temat betraktas ofta som programbild för den s.k. Nya sakligheten i Sverige, en klassicerande konstriktning där Fougstedt spelade en central roll.
 
Det har talats om ”dämpad experimentlusta” inom konsten efter det grymma världskriget, och konstnärer som kunde resa ut i Europa igen sökte sig ofta tillbaka till äldre konst och inspirerades av såväl tidig renässans som av 1800-talets stora målare, inte minst Ingres, den ”ideala verklighetens målare”. Man sökte harmoni, avspänning och frid och resultatet var ett slags modern klassicism, visserligen sval och harmonisk med linjeteckningen som grund, men samtidigt modern, ofta med konstlat arrangerade scener eller en gåtfull och overklig stämning.
 
Stilen kallas ibland ”Ingrism”, eller ”Le style ingriste”, och ämnet för denna bild är just Jean Auguste Dominique Ingres (1780-1867), som studerade i Jacques-Louis Davids ateljé 1797-1801, och David själv, som bedömer sin favoritelev. Uppslaget kan ha kommit från den stora utställningen ”David et ses élèves”, som Fougstedt möjligen såg i Paris 1913. Konstnärskollegerna i bilden är sysselsatta med att måla en modell i antik dräkt, medan Ingres själv är vänd i motsatt riktning. Han sitter vid det lyrformade staffli som ännu lär finnas bevarat och arbetar på en oval duk, förmodligen med ett helt annat motiv än de övriga. Ateljéns hela uppmärksamhet är riktad mot honom: Till höger står den jämnårige eleven Eckersberg (1783-1853) och sneglar på hans duk. Modellen kan inte vända sig och titta, men man kan nästan se hur han lyssnar på samtalet.
 
Fougstedts olika teckningar och målningar på detta tema uppvisar smärre skillnader; exempelvis är modellen i en av målningarna en kvinna, och i en av skisserna visar Eckersberg sitt lantliga ursprung genom att bära träskor. 
 
Målningen ”Ingres i Davids ateljé” hade en framträdande plats på Fougstedts debututställning i februari 1919 hos Ciacelli på Strandvägen, och väckte rätt stor uppmärksamhet. Den omnämndes utförligt i en recension av Pär Lagerkvist, och kritikern Gotthard Johansson skrev senare om utställningen som impulsgivare för den svenska 1920-talsklassicismen. Senare forskning har tagit fasta på att klassicismen låg i tiden även på andra sätt, och att man exempelvis visade dansk guldålderskonst på Nationalmuseum 1917 och 1918. 
 
Bengt O. Österblom ger en huvudsakligen personlig tolkning av målningen i sin monografi över konstnären från 1946, och betonar dess självbiografiska inslag. Fougstedt hade återvänt från Paris sommaren 1917 och kort senare flyttat in med sin familj i den sedermera välkända konstnärsbostaden på Heleneborgsgatan 4 på Söder. Samtidigt tillkom de första skisserna till målningen. Österblom ser projektet som ett slags uppvisning och programförklaring av en världsvan konstnär som återvänt till sitt hemland med rika erfarenheter i bagaget. Ateljén blir i denna tolkning Matisse-skolan i Paris, och den bredbent sittande Ingres är i själva verket Fougstedt själv. För Österblom handlar bilden bl. a. om stolthet och revansch. Jacques-Louis David motsvarar inte bara Mästaren / Matisse, utan även den far som vägrat att uppmuntra Fougstedts konstnärsbana, och som här förevisas vad sonen åstadkommit med en elegant och självmedveten gest mot staffliet.
 
ENGLISH:
 
”Ingres in the studio of Jacques-Louis David”, original ink drawing by Swedish artist Arvid Fougstedt (1888-1949), undated but from c. 1918. Provenance: The Fougstedt family collection, gifted to the Swedish Academy of Fine Arts, and since largely sold to fund scholarships for artists.
 
This motif is one of Fougstedt’s most well-known, and his painting on the subject is regarded as a key work in Sweden’s ”Neue Sachlichkeit” movement of the 1920’s. In the interpretation of Bengt O. Österblom the motif can be seen as a self portrait, in which Fougstedt (Ingres) demonstrates his success as an artist to his own father (J.-L. David).