(Fogelberg, Bengt Erland) (Göteborg 1786-1854 Trieste) - Bernhard von Beskow: Éloge de B. E. Fogelberg. […] Lu a la séance solennelle de l’Académie Suédoise du 20 décembre 1855. Traduit du suèdois.
Paris, chez Hauser (imprimerie de J. Claye), 1856. 8:o. [iv] + 36 sid. Tryckt på velinpapper.
Mycket trevligt samtida rött klotryggsband, titeltryck i guld på frampärmen. Lätta bruksspår. Gott skick.
Fransk översättning av Beskows minnestal över hans nära vän, skulptören B. E. Fogelberg (”Minne af bildhuggaren Bengt Erland Fogelberg”, Sv. Akad. 20 december 1855).
Ivar Simonsson i SBL: ”Med de svenska konstnärerna i Rom, särskilt Byström, O. J. Södermark och P. D. Nyström, slöt [Beskow] nära vänskap och blev sedan deras kraftige befordrare. Efter sitt inval i Konstakademien kom han genom sitt inflytande hos kronprinsen, som under en följd av år var dess preses, att intaga en ställning, som närmast påminner om en ministers för de sköna konsterna. Karakteristiskt är, att det från 1826, då kommittén för Bellmansbysten tillsattes, under Beskows livstid icke torde ha funnits en statykommitté i landet, som han ej var medlem av och vanligen också initiativtagare till. Under en vistelse i Rom 1844 slöt Beskow en nära vänskap med B. E. Fogelberg, åt vilken han redan tidigare vunnit en mecenat i Karl Johan. Han fann denne som konstnär nästan större än Sergel och blev helt intagen av hans försök att sammangjuta nordiskt och klassiskt och av den en smula fadda och pretentiösa idealiseringen i hans konst. Med aldrig svikande energi och stor yttre framgång arbetade Beskow på att skaffa honom tillfällen till skapande av offentliga monument. Särskilt betydelsefull för svensk konst syntes honom en månad, inom vilken icke mindre än tre statyer av Fogelberg blevo avtäckta, ’något oerhört i konstens hävder i alla land och tider’. Det finnes onekligen en kongenialitet mellan Fogelbergs monument och Beskows egna historiska dramer. Den förres staty över Birger jarl är stigen ur den medeltid, i vilken B: s skådespel ur Folkungasagan röra sig”.