Lybeck, Bertil (1887-1945): Självporträtt som ung man.
 
Olja på duk, fäst på pannå. 39,5 × 31 cm. Osignerad. Inramad.
 
Tidigare odokumenterat porträtt ur konstnärens kvarlåtenskap. Den intensiva självporträtt-posen är omisskännlig; sällsam är bildens ljusa men samtidigt melankoliska stämning. I sin artikel om Lybeck i Svenskt konstnärslexikon talar Emmy Melin om den stränghet och det asketiska allvar som kännetecknade hans måleri, en motpol till hans dramatiskt friare teckningskonst. Lybeck såg sig själv framför allt som målare och gladde sig föga åt att räknas till Sveriges främsta tecknare. Men det är framför allt så han är känd idag, och som en av våra mest framstående bokkonstnärer. Till de mest kända uppdragen hör illustrationerna till Boccaccio (Decamerone, 1918-1922) och Selma Lagerlöf (Nils Holgerssons underbara resa, 1931).
 
Bertil Lybeck var notoriskt dålig på att signera och datera sina målningar. Färgskalan och stilen i detta odaterade självporträtt tyder på att det kan vara utfört under hans studieår på Camberwell School of Arts and Crafts i London 1905-08. Mindre troligt - på grund av dess höga kvalitet - är att det rör sig om det självporträtt i olja som Lybeck målade redan före Englandsvistelsen och som utställdes på minnesutställningen 1952. (Det porträttet inleder katalogens avdelning med måleri som nr 182 med avbildas inte.)
 
Lybeck var 1920-1924 gift med Siri Derkert och tillsammans fick de döttrarna Liv och Sara. Man behövde dock inte som Derkert vara frånskild från Lybeck för att få uppleva hans svåra sidor. I sin memoarbok Mitt livs lapptäcke skildrar konstnärinnan Lena Börjeson sina Parisår på 1910- och 20-talen och konstnärshuset ”Maison Watteau”, där Lybeck hyrde en ateljé. Hennes kapitel om deras vänskap ger en fin och inträngande karakteristik av den lynnige och krävande Lybeck, som konstnär lika arbetshämmad som begåvad.