Atterbom, Per Daniel Amadeus: Samlade dikter. 1-2. [Sammanbunden med:] Erik Gustaf Geijer (red.): Litteratur-bladet […] N:o 2. Februari Månad. 1838.
Upsala, Leffler & Sebell, 1837-8. 8vo. viii + 334; + [ii] + 388 pp. [Och:] Stockholm, P. A. Norstedt & Söner, [1838]. (=Vol. 1, s. 17-32.)
Samtida danskt halvfranskt band, guldornerad rygg med fyra upphöjda bind. Bandet nött, ngt skört och med kapitälskador, svaga falsar, de första och sista bladen ngt lagerfläckade.
Främre spegeln med dikutgåvans främre omslag uppfodrat, med Atterboms egenhändiga dedikation a tergo: “Till Chr. Molbech med oförändrad ungdomsvänskap från Diktaren”.
Ett mycket fint associationsexemplar av första samlingen av Atterboms dikter, sammanbunden med Geijers berömda recension i Litteratur-bladet. Den danske historikern och språkmannen Christian Molbech (1783-1857) hade lärt känna Atterbom under sin resa i Sverige 1812. De möttes åter när Atterbom besökte Köpenhamn 1825, vid vilket tillfälle Molbech hälsade honom med en fin dikt. De utväxlade även en mängd brev mellan Uppsala och Köpenhamn genom åren. 1843 tillägnade Atterbom sin vän andra delen av sin svenska litteraturhistoria, Svenska Siare och Skalder: “Till den äldste af mina danska vänner Christian Molbech egnas dessa blad med djup tacksamhet”.
Föreliggande exemplar av Atterboms samlade dikter kan följas i Atterboms och Molbechs brevväxling. Den 3 maj 1838 tackar Molbech för den första delen, medan den andra ännu inte anlänt. Okunnig om hur förkrossad Atterbom var över Geijers recension i Litteratur-bladet råkade Molbech till och med skriva att han delvis höll med om den! Han planerade även att själv skriva en artikel om Atterboms poesi. Atterbom i sin tur berättade om hur han upplevde Geijers artikel i ett långt fint brev i oktober, varefter Molbech försiktigtvis undviker ämnet i fortsättningen. Han upprepar dock att han gärna vill skriva en egen artikel, om han hinner. (Det gjorde han uppenbarligen aldrig.) I mars 1839 kan han äntligen tacka Atterbom för andra delen av dikterna, som Atterbom skickat med en vän nästan ett år tidigare.
Geijers artikel, som är medbunden här, har Molbech naturligtvis inte fått av Atterbom, utan av Henrik Reuterdahl (brev daterat April 15, 1838). Det finns olika tolkningar av denna ryktbara recension, en av de händelser 1838 som signalerade Geijers “avfall” från konservatism till liberalism. En del har betraktat den som taktlös och örättvis, andra menar att den på ett rättvisande sätt pekar ut både starka och svaga sidor i Atterboms romantiska poesi. John Landquist uppger att Geijer efter att ha läst första delen avsåg att skriva en berömmande recension, men ändrade sig efter att ha tagit del av Atterboms skrytsamma och pretentiösa efterord i andra delen. Efter den inledande fnurran lyckades Atterbok och Geijer trots allt förbli vänner.
ENGLISH:
Atterbom, Per Daniel Amadeus: Samlade dikter. 1–2. [Bound with:] Bound with: [Geijer, E. G.]: Litteratur-bladet […] N:o 2. Februari Månad. 1838.
Upsala, Leffler & Sebell, 1837–8. 8vo. viii + 334; + [ii] + 388 pp. [And:] Stockholm, P. A. Norstedt & Söner, [1838]. (=Vol. 1, pp. 17–32.) 8vo.
Contemporary Danish half calf, worn and fragile with weak joints, spine richly gilt, a little defective and joints cracked at head, some foxing to first and last leaves.
Pasted to front paste-down is upper wrapper of volume one of the poems, inscribed by Atterbom: “Till Chr. Molbech med oförändrad ungdomsvänskap från Diktaren”.
A very fine association copy of the first collected edition of Atterbom’s poems, bound with Erik Gustaf Geijer’s famous review.
Danish historian and linguist Christian Molbech (1783-1857) had first met Atterbom while travelling in Sweden in 1812. They met again when Atterbom visited Copenhagen in 1825, on which occasion Molbech saluted him with a fine poem. They also exchanged a number of letters between Copenhagen and Uppsala through the years. In 1843 Atterbom dedicated the second volume of his history of Swedish literature, Svenska Siare och Skalder, to Molbech: “Till den äldste af mina danska vänner Christian Molbech egnas dessa blad med djup tacksamhet”.
It is possible to trace the present copy of Samlade dikter in Atterbom’s and Molbech’s correspondence. On May 3, 1838 Molbech sends his thanks for part one of the poems, while part two had not yet reached him. Not knowing at this time how devastated Atterbom was by Geijer’s criticism, Molbech even stated that he agreed with it to some degree, and writes that he hopes to produce an article of his own about Atterbom’s poetry. Atterbom’s feelings about Geijer’s article in Litteratur-bladet are revealed in a long, fine letter in October. After this Molbech cautiously avoids discussing the matter in any detail, but repeats his plan to write an article, if he finds the time. (Apparently he never did.) In March 1839 he is finally able to thank Atterbom for part two of the poems, the delivery of which had been much delayed; Atterbom had sent it with a friend almost a year earlier.
Geijer’s article had not been supplied by Atterbom, (which would have been rather sensational), but by Henrik Reuterdahl (letter dated April 15, 1838). There have been different opinions on the true nature of this notorious review, which is one of a few events in 1838 which signal Geijer’s shift from conservatism to liberalism, his so-called ‘defection’. Some have regarded the article as tactless and unfair, others as fairly pointing out both the good and bad sides of Atterbom’s romantic poetry. John Landquist states that Geijer after studying the first volume intended to write a laudatory review, but changed his mind after reading Atterbom’s boastful and pretentious postscript in volume two. After the initial turmoil, Atterbom and Geijer nevertheless managed to remain friends.