(Rörstrand / Fajans) - Engberg, Jonas (f. 1833): Graverad trästock för xylografi: Dekoren på en rikt bemålad åttkantig Rörstrandsbricka från 1733.
Gravyr på hårt trä med det åttkantiga motivet utsparat och materialet utanför nedskuret. 14 × 11 × 2,4 cm. Prydlig påskrift i bläck a tergo: ”Till H. Bukowskis kat. nr. 40 (E. A. Bomans saml.) sid. 2, fig. 1. / G. af H. Bukowski 28/4 1896”. Odaterad men utförd senast 1879.
Litteratur: Stocken avtryckt i G. H. Stråle, Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850, Stockholm 1879 (Rörstrands samling af fajans och porslin, 1), sid. 69. Därefter avtryckt som inledande xylografisk plansch i H. Bukowski & L. Looström: Förteckning öfver framl. byggmästaren och konstvännen E. A. Bomans efterlemnade dyrbara och valda samlingar. 3. Den svenska keramiken (Rörstrands och Mariebergs tillverkningar), som kommer att genom auktion försäljas i Stockholm onsdagen den 21 mars 1888 […] och följande dagar, Stockholm 1888 (Bukowskis, katalog 40). Slutligen reproducerad i Emil Hannover, Keramisk handbok, 1 (1919), sid. 461.
Illustrationen från denna ytterst detaljerade tryckstock har ackompanjerat ett märkvärdigt svenskt fajansföremål, en rörstrands-bricka från 1733 som hör till de äldsta daterade svenska fajanserna överhuvudtaget. Från E. A. Bomans samling vandrade brickan 1888 till Rörstrands egen keramikhistoriska samling och därefter (1926) till Wilhelmina von Hallwyl, i vars efterlämnade samlingar den ännu ingår.
Brickan tycks ha varit okänd 1870 när G. H. Stråle (1826-1896), stor kännare av äldre svensk keramik och ägare av Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm, utgav sin första historik över företaget, där en bricka av Anders Fahlström från 1738 upptas som den äldsta kända rörstrandspjäsen. Några år senare har dock brickan av 1733 intagit sin rättmätiga plats i keramikhistorien. 1876 ingick den i en utställning med föremål från olika samlingar, och inför utgivningen av Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850 (Stockholm 1879) har Stråle låtit gravera föreliggande ambitiösa tryckstock, som används för första gången till illustrationen på sid. 69 med ganska utförlig text på sid. 68-72.
Inte mycket är känt om stickets gravör, bollnässonen Jonas Engberg (f. 1833), som utöver denna trästock graverade ytterligare några illustrationer för Stråles bok. Han påbörjade 1886 en resa via Frankrike och England till Amerika, men försvann spårlöst under resans gång.
Brickan ingick vid denna tid i E. A. Bomans samling, och när denna skingrades på auktion 1888 måste det ha varit en självklarhet att fatet skulle avbildas i katalogen. Stocken används där till frontispis, och brickan utgör katalogens första nummer, ”den äldsta kända Rörstrandspjesen och ett af de märkligaste föremålen i samlingen”. Bomans samling av äldre svensk keramik beskrivs i katalogförordet som den rikaste i både privat och offentlig ägo, men de försök man gjort för att knyta samlingen till något av landets museer beskrivs som fruktlösa. Därför har man lagt stor omsorg på katalogen, samlingens dokumentation sedan själva monumentet tillåtits ”falla i stycken”.
I förordet tackas Stråle, som lånat ut klichéer från sina keramikhistoriska arbeten. På Bomans auktion var det naturligt nog Stråle själv som ropade in brickan till sin keramiska samling på Rörstrand. Brickan sågs där bl. a. av C. M. Carlander, som i sin bok Miniatyrmålare i Sverige (1897, s. 94-95) funderade kring vem som dolde sig bakom brickans signatur ”Thelot”. Troligen avser signaturen ”Stockholm / Thelot:f. / Hunger / 1733” dels Philip Jacob Thelot d.y. som verkade vid Rörstrandsfabriken under denna tid, dels den kringvandrande arkanisten och emaljarbetaren Christoffer Conrad Hunger (tidigare verksam vid porslinsfabrikerna i Meissen och Wien) och verksam vid Rörstrand från omkring 1728 till 1733 då han blev uppsagd.
I samband med Rörstrands nedläggning i Stockholm och fabrikens rivning 1926 kom brickan ännu en gång ut på marknaden, och förvärvades då av Wilhemina von Hallwyl. Den ingår ännu i hennes efterlämnade samlingar i Hallwylska museet. (Förvärvet dokumenteras detaljerat i det Hallwylska katalogverket, där brickan förtecknas på sid. 120-22 i grupp 46 (Ler- och stengods; Fajans m.m.), med signum XI:E.d.1: ”Inköpt af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, å auktion, hållen af Aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel i Rörstrands försäljningslokal, Rörstrandsgatan, Stockholm, 16 september 1926. Katalog 256 n:r 1, se räkning 17 september 1926. Betald 23 september 1926, se Hufvudbok (hushållskonto). Pris: Kr. 3600, se räkning.”)
Engbergs synnerligen fina trägravyr är ett utmärkt exempel på vad man under 1800-talet kunde uppnå med denna teknik. Detaljarbetet framstår som häpnadsväckande när man granskar tryckstocken i släpljus. När det gäller bokillustrationer i äldre tid avgjordes användningen av koppargrafik respektive träsnitt och trästick (trägravyr, xylografi) huvudsakligen av tekniska omständigheter. Illustrationer från trästockar användes länge till enklare illustrationer eftersom tryckstocken kunde monteras tillsammans med bokstavstyper till en trycksats och tryckas samtidigt med texten i samma press. Koppargrafik trycktes däremot i en valspress och kunde inte tryckas samtidigt som texten - såvida inte även den var graverad! Koppargrafik till böcker måste alltså antingen tryckas separat som planscher, eller på särskilda blad i tryckarket (vanligen titelblad), eller som ett särskilt moment i utsparade ytor i den tryckta texten, eller som lösa bilder att klistra in. Koppargrafik användes därför ofta till mera påkostade verk, exempelvis planschverk där det kostnärliga inslaget var stort eller till vetenskapliga publikationer som ställde stora krav på illustrationernas precision.
Under 1800-talet skedde emellertid en stor utveckling inom ”trägrafiken”, då man istället för att skära illustrationerna i längdträ började gravera dem i ändträet av hårda träslag som buxbom. Engelsmannen Bewick uppnådde redan i slutet av 1700-talet stora konstnärliga resultat på så sätt, och tekniken, som var prisvärd och slittålig, kom även att användas flitigt i dagspressen. Även denna trägravyr av Engberg är ett anmärkningsvärt exempel på teknikens möjligheter.