Hallgren, Johan August (Alingsås 1809-1852 Stockholm): Pojke som bygger korthus.
 
Olja på duk. Signerad ”I A Hallgren”. Odaterad, c. 1840. 70 × 55 cm.
 
I handbokslitteraturen benämns Hallgren ”yrkesmålare i Stockholm” och ”målarmästare”. Han hade studerat vid Konstakademien och belönats med såväl jeton i antikskolan (1835) som de Ribbingska och Meijerska medaljerna, och ställde ut på Akademiens utställningar 1838, 1840 och 1843. Hallgren identifieras inte med någon yrkestitel i katalogerna, utan med sin adress: Nybrogatan n:o 18 resp. Nybrohamnen n:o 24. Han fick 1843 den unge Bengt Nordenberg till gesäll, och ledde honom vidare på konstens bana med en rekommendation till Konstakademiens elemantarskola.
 
Att stöta på en av Hallgrens stafflimålningar hör inte till vanligheterna, och upplevelsen är en smula överrumplande. Både föreliggande stora duk och ett porträtt av G. H. von Görtz i Sörmlands museum (1835) är verkliga uppvisningar i finmåleri, och man påminns om belöningarna som Hallgren erhöll under sin elevtid. Man förstår att han i yngre år aspirerade på en glansfullare bana än dekorationsmålarens, och använde akademiutställningarna som ett forum för att visa vad han var kapabel till. Hans styrka tycks ha varit utförandet snarare än nyskapandet av motiv, och han ställde inledningsvis ut kopior efter van der Neer (en av de holländare som kopierats mest), Wouverman, Carlo Dolce och Rembrandt. Men strax var alla hans bidrag ”original” eller ”efter naturen”, och rentav porträtt.
 
Ett bidrag till utställningen 1840 väcker särskilt intresse med tanke på föreliggande målning, ”Skol-gosse läsande sin lexa”, som att döma av katalogtexten var en serie målningar, ”original-etyder efter naturen målade i olja”.
 
Den här målningen är ett uppvisningsnummer på flera sätt. Formatet är anmärkningsvärt stort och detaljmåleriet ambitiöst. Ett ytterligare moment när det gällde att spänna bågen var att mäta sig med äldre konst eller låna dess motiv, och här ges omedelbara associationer till de underbara målningar av Chardin som föreställer barn som bygger korthus eller snurrar på snurror. Eller kanske var förebilden någon av Pehr Krafft den äldres barnmålningar, t. ex. den från 1783 som föreställer hans egna barn i en liknade scen? Hallgren låter till och med en gustaviansk stolsrygg framskymta bakom pojken.
 
Men målningen är ändå väldigt litet rokoko och mycket 1800-tal, om än utan genremåleriets sentimentala inslag. Korthuset är ett ambitiöst projekt med duktigt många bitar, och scenen är inte bara rörande eller lekfull. Det är något nyttigt och bokstavligen nybyggaraktigt i pojkens pyssel. Inte alltför långt ifrån hans kammare pustade ångbåtar och surrade telegraftrådar, och järnvägen låg bara tio år i framtiden.