Sandberg, Johan Gustaf (1782-1854): Självporträtt i blå barett.
 
Olja på duk. Signerad ”JGS” (inristat i den våta färgen). ”Själfporträtt af Professor Sandberg” skrivet a tergo. 28 × 24 cm. Förgylld rikt dekorerad originalram med oktagonal infattning.
 
Proveniens: Troligen gåva av konstnären till vännen och akademikamraten Carl Johan Fahlcrantz (1774-1846). Senare genom arv till skådespelaren och teaterdirektören Gustaf Fredrikson (1832-1921), och enligt dennes testamente till stiftelsen Höstsol 1921. Såld genom lotteri på Konstnärshuset, Stockholm, Gustaf Fredriksons tavelsamling, januari 1926 (Stockholm 1926), kat. nr 87. Senare hos Sonja Hylén (1914-2008).
 
Utställd: Konstnärshuset, Stockholm, Gustaf Fredriksons tavelsamling, januari 1926, kat. nr 87.
 
Litteratur: Mauritz Beijerstein, Johan Gustaf Sandberg 1782-1854 (1928), kat. nr 118 (sid. 192). En variant av porträttet i tempera på sten finns i Nationalmuseum (Beijerstein (1928), kat. nr 117).
Porträttet hör till de målningar som uppräknas av August Hahr i ”Gustaf Fredrikssons [sic] tavelsamling på Höstsol”, Konsthistoriska strövtåg (1928), sid. 147, ”ett förträffligt självporträtt”. Det omnämns även i förordet till försäljningskatalogen 1926: ”Slutligen är Johan Gustaf Sandbergs självporträtt att beakta. Nationalmuseum äger detsamma i freskoteknik” (sid. 4).
 
J. G. Sandberg hörde till den konstnärsgeneration som framträdde på 1810-​talet, efter de s.k. järnåren i svenskt kulturliv, Gustav IV Adolfs av sträng censur präglade regeringstid. Sandberg kom att bli sin generations mest framstående och anlitade porträttmålare och har givit oss klassiska bilder av en mängd framstående svenskar från 1800-talets första hälft. Hans oeuvre rymmer över 200 porträtt, däribland av Karl XIV Johan och Oskar I, konstnärskollegerna Fahlcrantz, Lauréus, Fogelberg och Byström, författarna Atterbom, Tegnér, Geijer, Franzén, Wallin och Bremer, tonsättarna Crusell och Haeffner, samt av många andra personligheter från vetenskapens, politikens och scenens värld, däribland Berzelius och Jenny Lind.
 
Gustaf Fredrikson var en av Nordens främsta skådespelare under senare delen av 1800-talet. Han var också en framstående konstsamlare och ägde betydande konstverk av såväl utländska som svenska konstnärer. Många av verken hade tidigare tillhört Carl Johan Fahlcrantz, Fredrikson skriver själv att ”det mesta av [konstsamlingen] har jag ärft af en tant, som var gift med den berömde konstnären C. J. Fahlcrantz. En och annan duk har jag köpt själf för att komplettera samlingen” (Gustaf Uddgren, Gustaf Fredrikson. En konstnärsmonografi (1912), sid. 134). I sitt testamente tog Fredrikson initiativet till en stiftelse med namnet Höstsol, ett ålderdomshem för pensionerade skådespelare.