Collijn, Isak: Våra äldsta boktryckare. Ett föredrag hållet i Blå hallen i Stadshuset den 4 december 1933 vid festen till 450-årsminnet av boktryckarekonstens införande i Sverige. Nära hundra år senare publiceras det på nytt, nu som minnesgåva till deltagarna på Stockholms Typografiska Gilles årsmöte 2026.
Stockholm 2026, Bostadsrättsföreningen Kronobergsgården, nöjesläsning till tredje kvartalets avier 2026 & Minnesgåva till deltagarna på Stockholms Typografiska Gilles årsmöte. 8:o. 40 sidor + bilagor & tryfferingar, däribland en tryckt, långsmal fundering "om vår bristande allmänbildning" (dvs att de flesta av oss illa behärskar fornsvenska), monterade färgbilder av kolofonerna till Dialogus creaturarum och Vita Katherine (båda 1483), monterade faksimiler ur Manuale Upsalense 1487 och Remigius 1483, två originalblad (!) ur den senaste faksimilupplagan av Dialogus creaturarum från 1983, samt som smakrik efterrätt ett litet 12-sidigt häfte i en pergamynficka på insidan av bakre omslaget med textprov ur Monica Hedlunds svenska översättning av Dialogus creaturarum: "Om apan som skrev böcker". Unikt i föreliggande utgåva är det nytagna dubbelsidiga fotot av Johan Snells Remigiusfragment av 1483 (KB). Naturligtvis inklusive maskinskrivet katalogkort.
Ett av upplagans endast 112 numrerade exemplar, varav 66 som minnesgåva till deltagarna på årsmötet i Stockholms Typografiska Gille. Utgör bokvärldens motsvarighet till en rysk docka: Mjukband. I skyddsomslag. I påse. I kartong. (Handbundet mjukband inspirerat av inkunabeltidens, med dek. skyddsomslag, i en tryckt påse med titeltryck och dekor av bokstaven B som lombardinitial, i en tryckt kartong med motsvarande initial.)
Om Sveriges tidigaste tryckta böcker och Collijns arkeologiska utgrävningar av bokband i utländska bibliotek i jakt på tryckfragment. Om Snell, Ghotan, Fabri, Richolff och andra, en historia ”hopfogad av små detaljer, samlade från skilda källor, ofta svårtillgängliga”. Dvs en historia bestående av centimeterstora bitar fast mark åtskilda av sjumilahopp av spekulationer underbyggda med orden ”torde”, ”antagligen” och i lyckliga fall ”säkerligen”. För övrigt förväntar man sig att i en text från 1933 återfinna någon variant av ordet sund / osund, här dyker det upp avseende ”den mystiska och osunda Mariakult, som gjorde sig gällande vid medeltidens slut”.