Leopold, Carl Gustaf: Samlade skrifter. 1-3.
 
Stockholm, Carl Deleen & J. G. Forsgren, 1800-02. 8:o. [xxviii] + 338; + [ii] + 432; + [viii] + 224, [ii], 225-482 sid. (Ett avsnittstitelblad felbundet.) Titelsidorna med graverad vinjett.

Tre volymer. Samtida stänkta skinnband, ryggarna sparsamt guldornerade, pärmarna med smal förgylld ytterbård. Lätt nötta, ryggarna blekta och del tre med små kapitälskador, första fria försättsabladet med gammal lagning, sid. 193/4 i första delen med lång lagad reva (troligen i samband med inbindningen), ett par blad i sista delen med en bläckfläck (?) invid ryggen, delvis in i texten. Utan ett blad med innehållsförteckning i del 1.

Fint proveniensexemplar med egenhändig dedikationsdikt av författaren i del 1 till den från hovet förvisade hovdamen Johanna Lantingsausen:

"Till grefvinnan Lantingshausen född grefvinna Stockenström. / Hvem äger högre rätt, ibland de skönas skara, / Att skalden och hans verk för sina fötter se, / Än den behagen lärt att smak och skönhet para; / På en gång, värdig sjelf att sångens ämne vara, / Och dom om skaldens värde ge? / Leopold.”

Första upplagan av Carl Gustaf Leopolds (1756-1829) skrifter. Första delen med sid. 61 i varianten som inleds ”Den falska!” och den trycka dedikationen till konungen i den justerade versionen.

Leopold hörde till den gustavianska erans mest framstående poeter och dramatiker och var även Gustav III:s handsekreterare. Som 30-åring invaldes han i Svenska Akademien under dess första år, 1786. Mottagaren av detta dedikationsexemplar måste ha hört till hans nära bekanta, och är en intressant person i det gustavianska hovets historia på grund av hennes konflikt med Gustav III, som förvisade henne från hovet 1790. De försonades aldrig.

Johanna (Jeanna) von Lantingshausen, née Stockenström (1753-1809) var en svensk hovdam, dotter till riksrådet greve Erik von Stockenström och Johanna Bedoire och gift 1777 med generaladjutanten och generalmajoren friherre Albrekt von Lantingshausen. Jeanna von Lantingshausen var hovfröken hos Sofia Magdalena och god vän med Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp. Efter giftermålet deltog hon ständigt i hovlivet, där hon bland annat var en populär agerande i Gustav III:s amatörteater. Vid den välkomstfest som anordnats av Sofia Magdalena på Ulriksdals slott efter kungens återkomst från Finland 1775, uppträdde hon i en pjäs av Marivaux mot Carl von Fersen på scenen i Confidencen. Hon var också en personlig vän till Gustav III. Vintern 1776, till exempel, nämns hur hon, Gustav III och Hedvig Eleonora von Fersen övertalade Johan Gabriel Oxenstierna, Lewenhaupt och Adolf Ludvig Hamilton att med mask för ansiktet överraska folk i sängen och väcka dem mitt i natten med "kattmusik och oväsen." Hon kom i konflikt med Gustav III efter riksdagen 1789, då Gustav bojkottades av societetens kvinnliga medlemmar sedan han placerat adelståndets oppositionella i arrest. Efter förenings- och säkerhetsakten 1789 började hon varna societetens damer att ansluta sig till hovet. Därmed ådrog hon sig kungens synnerliga ovilja, vilken bland annat tog sig uttryck i förlöjligande av hennes person i pjäsen "Födelsedagen", skriven av kungen själv. Adelns kvinnliga medlemmar började därefter bojkotta Gustav III ur societeten, främst grevinnan De Geer, grevinnan Brahe och Jeanna von Lantingshausen: de besökte Hedvig Elisabet Charlotta och Sofia Albertina men inte Gustav, något som togs mycket illa upp av kungen. Konflikten mellan honom och adelns och hovets kvinnliga medlemmar, med hans syster och svägerska i spetsen, handlade om en social bojkott som i praktiken uteslöt honom från societeten i egenskap av privatperson så som en politisk markering och demonstration, och Gustav III liknade deras sätt att "frondera" vid "hallarnas megäror" under franska revolutionen och sade sig förvänta sig att de när som helst kunde komma dragande ut till honom på Haga liksom månglerskorna under Kvinnotåget till Versailles. Enligt Elis Schröderheim var det denna demonstration av societetsdamerna som gjorde att Gustav III gick miste om sitt gamla umgänge och i stället började ägna sig åt "orgier" under hemliga supéer tillsammans med kammarjunkaren Georg Johan De Besche och några gunstlingar och prostituerade. Konflikten med societetsdamerna ledde till en konflikt med Sofia Magdalena på Drottningholm hösten 1790, då han anklagade henne från att vilja återvända till Stockholm och därmed beröva henne hovdamernas sällskap som en politisk demonstration. Jeanna von Lantingshausen valdes slutligen i egenskap av en av de ledande i denna politiska demonstration till ett varnande exempel av Gustav III. År 1790 lät han formellt förvisa Lantingshausen från hovet och alla platser där hon kunde träffa medlemmar av kungahuset, som till exempel Operan. Hon bad då om en skriftlig instruktion och bjöd in polismästaren att läsa upp den i hennes hem med hennes gäster som vittnen. Denna förvisning omnämns i tidens memoarer och dagböcker, betraktades som en skandal och bidrog till kungens impopularitet. Det ansågs även vara en skandal att hans instruktioner lästes upp av polismästaren Liljensparre, eftersom denne normalt hade till uppgift att arrestera prostituerade. Förvisningen upphävdes efter Gustav III:s död 1792. (Information från Wikipedia.)
 
ENGLISH:
 
Stockholm, Carl Deleen & J. G. Forsgren, 1800-02. 8vo. [xxviii] + 338; + [ii] + 432; + [viii] + 224, [ii], 225-482 pp. (One section title misbound.) Titles with engraved vignette.

Without table of contents in vol. 1 (one leaf), page 61 in first volume in the variant reading ”Den falska!”, and the dedication to the King in the adjusted version.

Three volumes, contemporary mottled calf, spines gilt, covers with a single fillet border in gilt. Lightly worn, spines faded and vol. 3 with slight damage to top of spine, old repair to first front flyleaf, pages 193/4 in part one with a mended tear (probably done at the time of binding), a few leaves of the final volume with an ink stain (?) in gutter, partly extending into text.

First edition of the collected works of Carl Gustaf Leopold (1756-1829), one of the most prominent Swedish poets and dramatists of the classicist Gustavian era. He was King Gustav III's literary advisor and private secretary and a member of the Swedish Academy from its first year, 1786.

A very fine associtation copy, given by the author to Johanna von Lantingshausen, who had been banished from the court by the king in 1790.

With a holograph dedicatory poem:

Till grefvinnan Lantingshausen född grefvinna Stockenström.

Hvem äger högre rätt, ibland de skönas skara,
Att skalden och hans verk för sina fötter se,
Än den behagen lärt att smak och skönhet para;
På en gång, värdig sjelf att sångens ämne vara,
Och dom om skaldens värde ge?

Leopold.