(Heidenstam, Key, Engström m. fl.) - Till Danderyds Häradsrätt!
Skämtsam inbjudan till middag i Utile Dulci på Stallmästaregården den 14 januari 1899 i form av en inkallelse till Danderyds häradsrätt. Stockholm 1898. Folio. [4] sid., med text på första sidan.
Oskuren, spår av vikning. Ytterst sällsynt.
Avser den berömda, skämtsamma rättegången mot Verner von Heidenstam 1899 i sällskapet Utile Dulci, där Birger Mörner var sekreterare och sammankallande ledamot, och där en stor del av den svenska parnassen ingick, däribland Carl Larsson, prins Eugen, Albert Engström, paret Pauli, Anders Zorn, paret Boberg, Verner von Heidenstam, Ellen Key, Carl Laurin, Oscar Levertin, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, F. U. Wrangel och Karl Wåhlin.
Mörner beskriver händelsen utförligt i kapitlet ”Ett ting i Danderyd” i sina memoarer (Ur mitt irrande liv, 1925, s. 97-140) som ”den afton i U. D. som jag livligast minns”.
Ellen Key ville i Utile Dulci kritisera Heidenstams senaste bok ”Klassicitet och germanism”. Mörner kom på att det hela borde ges juridiska former, och såg till att man fick låna den flygelbyggnad vid Stallmästaregården som Danderyds domsaga använde som tingshussal. Ellen Key fick i sin tur underteckna en stämning, varpå alla ledamöterna (med respektive) instämdes såsom rättegångsvittnen utom prins Eugen, som man inte gärna ville uppsöka med stämningsman. Den tryckta stämningen är daterad 21 december 1898, och tinget hölls den 14 januari 1899.
Det inleddes med att Elley Key identifierade sig som kärande (med Albert Engström som biträde), varpå Heidenstam infördes som fånge. Man hade lånat en stor köksnyckel från restaurangen att skramla med! Mörner redogör sedan rätt ingående för den ovanliga rättegången och dess replikväxling. Heidenstam angreps hårt, bl. a. för sin ovilja mot humor, men yrkade slutligen på att bli frikänd - istället borde käranden straffas för slöseri med allmänna medel (dvs språket, allas egendom). Albert Engström i sin tur yrkade på halshuggning, varpå F. U. Wrangel med hänvisning till brottslingens adelskap påminde om att endast halshuggning med svärd i så fall kunde bli aktuellt. Rätten dömde slutligen Heidenstam att under 14 dagar genomläsa Ellen Keys samtliga skrifter. Heidenstam bad att få straffet sänkt till dödsstraff.
Allan Ranius: Verner von Heidenstam. En bibliografi (2002), nr 144 (se även nr 158 & 2081). Litteratur, se bl. a. Ulf Wittrock, "Ellen Key och nittiotalets kulturdebatt", Samlaren 88 (1967), sid 25-27; Anders Larsson: ”Författarnas vän - och böckernas. Några subjektiva nedslag i Birger Mörners bibliotek”, i Ständigt denne Mörner (red. Gunilla Hammarland), Örebro 2002 (= Meddelande / Samfundet Örebro stads- och länsbiblioteks vänner, 49); sid 127. Med anledning av denna rättegång utgavs ett extranummer av Strix (Strix pamflettnummer den 14 januari 1899. Sthlm 1899. 4 sid.).