Tegnér, Esaias: Fågelleken. Orden af Esaias Tegnér. Musiken af Bernhard Crusell.
Stockholm, stentryck af C. Müller, [1828] (musiken) / tryckt hos Direct. Henrik A. Nordström, 1828 (texten). 26,5 x 35 cm. 20 sid. litogr. titelblad & musiktryck + [iv] sid. boktryckt text.
Exemplar på bättre papper. Glättat blått originalband, nött, smärre prydliga lagningar av omslaget samt lagning av ryggen.
Med Tegnérs egenhändiga dedikation på främre omslagets insida: ”Till Amalia Bech / Vänskapsfullt af EsTegnér.”
”På skaldens egen begäran skrev Crusell musik till ’Fågelleken’, som utgavs direkt som musikpublikation” (Norlind, Tegnér i musiken (1946), sid. 130.) Upplagan trycktes på både vanligt, ganska grovt papper samt på bättre, stort, vitt vattenrandat papper. Dikten trycktes även i Smärre samlade dikter samma år, liksom som parallelltext till Mohnikes tyska översättning ”Der Auerhahn” (Stralsund 1828).
”Fågelleken betecknades av samtiden som ett av Crusells förnämsta verk; den är i varje fall den sång, där han med hjälp av en lekfull och åskådlig text mer än i något annat verk har hängivit sig åt musikalisk realism. […] Fågelleken och än mer Sång till solen markerar det yttersta hos Crusell av utåtriktad, på en gång scenisk och konsertant vokalmusik” (Axel Helmer).
”Gå vi åter till solosångerna i den stora, breda stilen, träffa vi där först tre med utförlig genomkomponerad behandling, nämligen Crusells och Montgomerys tosättningar till Fågelleken (1828 o. 1829) och den förres Sång till solen (1835). Alla tre ställa höga fordringar på den föredragande. Endast dåtidens bästa krafter vid kgl. operan torde ha varit i stånd att utföra dem väl. Sällström var ju den, som fick hedersuppdraget att sjunga Crusells Fågelleken vid aftonen hos tonsättaren, då skalden skulle bedöma den musikaliska verkan av sin sång. Crusell har givit en präktig skildring av Fågelleken och förstått att med markanta motiv i ackompagnemanget och väl avvägda satser i långsamt och hastigt tidsmått gruppera innehållet. För vår tid verka visserligen flera ariosa partier tämligen operamässiga och den koloraturrika cantilenan alltför prålig. För dåtidens åhörare var väl denna form mindre sökt - man hade ju alltid i tankarna de italienska storsångarna, då det gällde praktfull konstmusik, och Crusell var, som förut framhållits, själv anställd i operans orkester. Fru Montgomery var som ett söderns barn välutbildad sångerska i bel canto-stil och kunde säkerligen själv ge det bästa uttrycket för sina intentioner. Mycket intressant är att jämföra de båda tonsättningarna, vilka på många ställen ha liknande uttryckssätt. Fågelkvittret härmas naturligtvis av båda, såväl i sången som ackompagnemanget. Recitativpartierna sammanfalla mestadels. Ett karakteristiskt ställe hos Montgomery är koloraturen på 'kärlek' med ekoartad repetition i pianostämman. Crusell har ofta företrädet, då det gäller satsernas karakterisering, och hans ackompagnemang tilldrager sig ofta största uppmärksamheten. Tonsättaren var ju en erfaren man, som långt förut skrivit verk i den stora instrumentala stilen” (Norlind, Tegnér i musiken, sid. 203-4).
ENGLISH:
Tegnér, Esaias: Fågelleken. Orden af Esaias Tegnér. Musiken af Bernhard Crusell.
Stockholm, stentryck af C. Müller, [1828] (music) / tryckt hos Direct. Henrik A. Nordström, 1828 (text). 26,5 x 35 cms. 20 pp. of lithographed title & music + [iv] pp. of letterpress text.
Printed on fine paper. Worn original blue glazed boards, a few neat repairs, including spine.
With holograph inscription by Tegnér of front pastedown: ”Till Amalia Bech / Vänskapsfullt af EsTegnér".