Thersner, Thora (1818-1867): Trollhättan.
Lavering över blyerts. Signerad och daterad: "T. Thersner. 1857." Bladmått 25,5 x 36,8 cm (motivet, inom ramlinje, 22,2 x 33,6). I passepartout av bomullskartong. Gammal ram med handgjort glas.
Den egenhändiga förlagan för en vy i det topografiska planschverket ”Fordna och närvarande Sverige”, där Spongs litografi utförts ytterst troget efter föreliggande original av Thora Thersner. Bilden utgör motiv 24 av 36 i Västergötlands-delen av Fordna och närvarande Sverige, 1848-65.
Thora Thersner var dotter till Ulrik Thersner, militären som 1817 började utge planschverket ”Fordna och närvarande Sverige” med uppmuntran från Karl XIII. Det skulle vara en modern motsvarighet till Dahlberghs ”Suecia antiqua et hodierna”, och utgivningen blev absurt utdragen, som vanligt när det gäller liknande projekt. Verket fortsattes efter Ulriks död 1828 av Michael Gustaf Anckarsvärd, som även började introducera Thora i faderns mastodontprojekt. Vid hans bortgång var hon endast 10 år gammal, men från 1845 stod hon som ensam utgivare. ”Fordna och närvarande Sverige” avslutades först med hennes egen död 1867, efter en utgivningstid av omkring 50 år. Då omfattade verket omkring 90 häften med totalt 367 planscher, utförda i olika tekniker allteftersom 1800-talets bildreproduktion förändrades.
Ulrik Thersners tidigaste bilder (Skåne) var i akvatint, graverade av Carl Fredrik Akrell, merparten av de senare i litografi. Motiven var slott, herrgårdar och vissa andra sevärdheter, men inte städer, som man ansåg tillgodosedda med Dahlberghs vyer. Delarna över Skåne och Östergötland utgavs av Ulrik Thersner, som även påbörjat Uppland och Södermanland, medan övriga nio landskapsdelar, ungefär hälften av bilderna i verket, utgavs av dottern Thora. Som konstnär var hon av mindre format än fadern, men hennes bilder är utförda under talrika resor i landet och har stort kulturhistoriskt värde, särskilt naturligtvis originalteckningarna som utfördes inför motivet. Kännetecknande är alltid att byggnader underordnas landskapet; det var naturen och det pittoreska som dyrkades, inte som på Dahlberghs tid anläggningar och arkitektur.