Schonberg, Torsten (1882-1970): Olof Ågren med ruskprickar. Porträtt.
Pennteckning i svart tusch på en kartong med ojämna kanter, vars baksida innehåller ett utsnitt av en kasserad illustration(?). Signerad ”T. Schonberg”. Odaterad. 23 x 15,3 cm. Löst monterad på ett stödblad, på vilket en saknad del av bildens ramlinje ifyllts. Svag smutsning samt missfärgning från tidigare passepartout, ljus missfärgning överst i bilden.
Proveniens: Nils och Berta Victorin, Västervik. Litteratur: Ej separat upptagen i Konst i svenska hem II:478 (paret Victorins samling) där dock Schonberg dokumenteras som upphovsman till en eller flera teckningar i samlingen.
Säkert ett trovärdigt porträtt, lika litet insmickrande som det egensinniga föremålet. Paret Victorin hade en förnämlig Olof Ågren-samling, omfattande minst 18 målningar. Ett urval ur deras samling ställdes ut på Waldemarsudde 1976-77, ”En konstsamling från Västervik”.
I sin bok om Ågren och Lotte Laserstein (Ge upp i idag - i morgon kan det vara för sent, 2013), omnämner Fredrik Sjöberg den fina samlingen: ”Det fanns en gång en matthandlare i Västervik som hette Nisse Victorin. I mitt barndomshem berättades en historia om hur han via sin firma sålde de syntetiska heltäckningsmattor i brunt som i början av 1970-talet var höjden av modernitet och skamlös lyx och som jag, innan decenniet var över, älskade min första flickvän på. När huset långt senare såldes, försvann dessa mattor samma dag som handpenningen betalades. Det får man förstå. Tiderna förändras, liksom välståndets markörer. Och Nisse Victorin, som var född 1902, hade säkerligen också försvunnit i glömskans mörker på matthandlares vis om han inte också hade varit samlare, en man med blick för väsentligheter som efter krigsårens högkonjunktur inom textilindustrin var tillräckligt rik för att köpa vad han ville. Konst och dyrbara mattor. Han sysslade med alla former av textilier på den tiden; sålde mycket till armén och levde gott när blockaderna ströp konkurrensen från utlandet. Berömd är hans persiska praktmatta som kanske, fast ingen vet säkert, härstammar från krigsbytet efter slaget vid Kahlenberg 1683, då den polsk-tyska hären bröt osmanernas belägring i bergen utanför Wien. I bytet ingick tusentals tält, inklusive storvisirens luxuösa fältbostad, och kanske var det därifrån den kom, Nisse Victorins mest berömda matta, som visades på Nationalmuseum redan 1946, och ställdes ut igen i mitten av 1970-talet när Prins Eugens Waldemarsudde anordnade utställningen ’En konstsamling från Västervik’. I katalogen berättar samlaren själv om alla dessa mattor och målningar som röjer en så säregen smak. Vera Nilsson, Kalle Hedberg och Olof Ågren inte minst. Och jag kände till den där samlingen, säkerligen den då största av Ågren i privata händer, men tänkte att Nisse Victorin kanske bara hade varit bussig mot en utfattig målare några mil nedåt kusten. En provinsmecenat med större hjärta än konstförstånd. Först när jag hittade hans Ågren-samling, som ännu hänger intakt i ett avsides radhus, och läste katalogen från Waldemarsudde, tyckte jag mig förstå att också han förstått.”
Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 40 x 30 cm som passar standardramar. Fotograferad med ram.