Berg, Yngve (1887-1963): Från Beckholmen.
Oljetempera på pannå. Signerad: ”Yngve 42”. 27 x 35 cm. Originalram. Litteratur: Karl Asplund, Yngve Berg. Människan och konstnären (1964), sid. 183-7, omnämnd sid. 184, avbildad sid. 185 (som ägare uppges Fru Elsa Pettersson, Karlstad).
Yngve Berg hörde till våra allra främsta tecknare under 1900-talet, känd inte minst för sina virtuosa och kongeniala illustrationer till Bellman. Hans produktion som målare är långt mindre, och mindre känd. Yngve Berg gjorde där sin främsta insats som Stockholmsskildrare, särskilt - som här - med vintermotiv i närheten av sin bostad i Franska värdshuset på Djurgården. Den här utsikten är tagen från fönstret i hans arbetsrum.
”I stillheten i den gamla våningen älskade han att försjunka i betraktandet av utsikten över inloppet och Beckholmen med det pittoreska myllret av av Ångslupsbolagets båtar, helst när de låg i vinteride. Det blev en rad målningar av en högst personlig sval ton med taksnöns gråvita fyrkanter, husväggarna och båtarna i rena plan och svala stilla färger” skriver Karl Asplund, som talar om ”en mycket betydande grupp Djurgårdsbilder, som man hoppas någon gång få se samlade på en representativ utställning”.
Ulf Linde skrev om målningarna i samband med en utställning på Thielska galleriet 1961, förutspådde dem klassikerstatus och jämställde deras betydelse med stockholmsskildringar av Karl Nordström, Eugène Jansson, Hilding Linnqvist, Eric Hallström och X:et:
”Dessa målningar är så märkvärdigt tydliga, inte så att de skulle ha någon pratsam utförlighet - de är tvärtom ganska enkla. Tydligheten ligger i att färgen på ytan täcker så exakt vad den skall täcka: ett vitt som ger snön på ett skjultak får en att exakt känna hur taket välver sig under snön. Det rena vita på isen och marken är verkligen rent vitt, det är platt målat utan fördrivningar och modelleringar, men ändå känner man att isen under är helt plan och marken kuperad. Det är en exakthet i det outsagda, en känslighet - och kunnighet - som imponerar. Precisionen i färgen är lika stor. Kontrasten mellan ett rödaktigt vitt och ett blåaktigt, mellan snö i ljus och snö i skugga, får en att erfara precis hur kall luften är. Ingenting är sluddrigt eller ungefärligt. Men exaktheten är inte allt. Där finns också en personlig ton, en särskild observans och måttfullhet i själva synen. Yngve Berg har målat sitt Stockholm, och jag är övertygad om att dessa målningar en gång kommer att räknas till de klassiska bilderna av staden - som Karl Nordströms, Eugène Janssons, Linnqvists, Hallströms, X:ts etc. Hans förälskelse har inte varit mindre än deras."
ENGLISH:
Original painting dated 1942 by Swedish artist Yngve Berg (1887-1963), with a Stockholm winter motif from Djurgården. Original frame. The painting is mentioned on page 184 of Asplund’s monograph on the artist, and reproduced on page 185.