Nothberg, Åke (1891-1973): Stilleben med vinglas och pipa.
 
Olja på träpannå, signerad: ”Å. Nothberg 1922”. 30 x 25,5 cm. Originalram. Ungefär samtida utställningsetikett a tergo med benämningen ”Studie”. Glaset är en modell som Simon Gate utförde för Sandvik / Orrefors omkring 1918-19.
 
Målningen är mycket representativ för den s.k. Nya Sakligheten, ett nyklassiskt måleri som blomstrade under 1920-talet både i Sverige och internationellt med inspiration från såväl renässanskonst som franskt och danskt 1800-talsmåleri. Rörelsen var konstens motsvarighet till ”Swedish grace” och utgör som så ofta en kontrast till vad som skett precis förut - i detta fall det vilt experimenterande 1910-talet.
 
Birgitta Rapp ger en karakteristik, och samtidigt ett slags förklaring till föreliggande målning, i katalogen till utställningen av svenskt 1920-talsmåleri på Säfstaholm 2006:
 
”Le style Ingriste -
Att inspireras av David och Ingres innebär att man vill måla traditionellt föreställande bilder, samtidsskildringar. Det är en hyllning till de klassicistiska reglerna. Linjen blir viktigare än färgen. En harmoniskt genomtänkt och balanserad komposition av vertikala och horisontella linjer får företräde framför konstnärligt experimenterande och abstraktioner. Detta sökande efter ordning i konsten är ett avståndstagande från fauvismens lekfulla deformeringar och kubismens prismatiskt sönderbrutna bilder. En naturlig förklaring till denna totalomvändning i konsten står också att finna i att man efter det första världskriget sökte avspänning och frid. De unga konstnärerna speglade i sin konst den längtan efter fred och ro, som präglade både samtiden och många enskilda människor som upplevt krigets ångest och fasor. Efterkrigstidens konst […] gick således av flera skäl i klassicismens tecken och den får en kulmen under 1920-talet. Det tidiga 1900-talets första decenniers experimenterande konst är som bortblåst. I stället möts vi av en klassicistisk rörelse som är starkt internationell. […] Det enkla livet, den nära hemmiljön, hemmets olika detaljer och de enskilda familjemedlemmarnas skilda sfärer blir återkommande motivområden, som skildras i målning efter målning. Det är en renässans för att skildra det mänskliga och ett nytt intresse för den episka bilden. Bildberättelsen blir dessa konstnärers nysakliga konstverk. Rumsuppfattningen blir tydlig och djupdimensionen återinförs i bilderna.
 
I ungrenässansens fotspår -
Redan i Paris hade den italienska ungrenässanskonsten på Louvren dragit till sig de unga konstnärernas intresse under 1910-talet. Sedan det första världskriget upphört blev det möjligt att resa till Italien och se den italienska ungrenässanskonsten på plats. […] Man sökte sina förebilder i den tidiga föreställande ungrenässanskonsten, som strävade efter verklighetsskildring och berättelse. […] Man fann där en spröd form och en troskyldig humanism som verkade inspirerande. Konstnärerna sökte upp freskomålare som Giotto, Mantegna, della Francesca och Masaccio m. fl. Utmärkande för freskomåleriet är att teckningen, linjen och tekniken dominerar över det måleriska, dvs. samma faktorer som man sökte i franskklassicismen. Ljussättningen är reducerad och kontrasterna är få. Det är inget ljusdunkelmåleri utan klart avskilda färgplan. Figurframställningarna är litet stela, och fortsätter medeltidens bundna scheman. Flera av dessa drag blir utmärkande för det svenska nysakliga måleriet."
 
Åke Nothberg är inte känd som nysaklig målare, och är helt frånvarande från utställningarna av Nya sakligheten 1983-4 (Malmö Museum & Norrköpings Konstmuseum) och 2006 (Säfstaholm). Men rörelsen var allmän och Nothberg gjorde som sina konstnärskamrater, reste till Italien 1920 och målade sedan landskap, stilleben och porträtt, av vilka åtminstone de två sista hörde till genrens främsta motivkretsar. Detta varma stilleben från ungdomen, uppenbarligen hans bästa år som konstnär, uppvisar flera av nysaklighetens typiska drag: det precisa utförandet på träpannå, som åter börjat användas i större utsträckning. Den starka betoningen av teckning och komposition. Ett slags monumentalitet trots litet format. Samt inte minst den underförstådda markeringen mot 1910-talets formupplösta och oroliga experiment inom konsten. Det spröda glaset står som ytterligare en 1920-talsmarkör, och föremålen är inte betydelselösa, snarare märkligt utvalda och betydelsemättade. Erik Blombergs formulering om Otte Sköld - ”hos Sköld förstummas människorna och tingen tala” - är en karakteristik av det nysakliga måleriet överhuvudtaget.
 
Föremålen berättar ganska mycket om hemmet där de står och anslår en meditativ stämning. En läsfåtölj kan inte vara långt borta, och plöstligt blir en pipa, ett glas och en skål med tändstickor ett slags stilla humanistisk programmålning om ro, nuet, balans och eftertanke. Och inte utan livsglädje.
 
ENGLISH:
 
”Still life with a glass of wine and a pipe”, original oil painting on board dated 1922 by Swedish artist Åke Nothberg (1891-1973).
 
A beautiful and typical work of the Swedish ”Neue Sachlichkeit” movement of the 1920s. Original frame.
 
The glass is instantly recognizable, a design made by Simon Gate for Sandvik / Orrefors in about 1918-19.